Genarps Kulturportal

 

Torparungen från Vettekilla

(Texten nedan är publicerat i oförändrat skick med författarens medgivande. Utelämnad text är markerad med […]) men hela texten kan läsas i nedan angivna källa.)

Källa:
Larsson, Lasse, 2011: Torparungen (2017-05-17).http://www.lasselarsson.n.nu/torparungen

"LASSE LARSSON
20 december 1937

Jag som skriver detta heter Lasse Larsson. Jag är född 20 december 1937 i Västra Skrävlinge församling i Malmö. Jag var 4:e barnet av 5
Från tiden i Malmö har jag inga minnen då familjen flyttade till Häckeberga Säteri Genarp redan 1 mars 1940. Huset vi bodde i var ett s.k. torp vilket innebar att det fanns några tunnland jord att bruka och en stallbyggnad med plats för två kor en häst några grisar och får.
Härifrån har jag många minnen då mina föräldrar bodde kvar här till livets slut. Min far blev 84 år och min mor 92 år och då var året 1991 och vi höll kontakt hela tiden.

Efter sju år i Häckeberga skola var det tid att börja mitt första jobb och det blev som springpåg i Lantmannaafären i Genarp. Jag var då inte fylld 14 år, jag är ju född sent på året och slutade det år jag fyllde 14 år. Lönen var 150 kronor i månaden och på dessa pengar togs det några kronor i skatt. Jag hade ca 5 kilometer att cykla så jag köpte en bra begagnad cykel för 125 kronor vilket jag fick på avbetalning ,med 25 kronor i månaden. Jag lämnade även hem lite för mat och husrum. Detta jobb hade jag i 10 månader, då hade jag fyllt år och det var aktuellt med lite högre lön, då hade en ny kull lämnat skolan och det fanns tillgång på grabbar i min löneklass och jag fick sluta för en yngre och billigare springpåg.”

[…]

Vettekillan.

När vi flyttade till Vettekillan 1940 var husen i dåligt skick de var byggda 1910 och säkert hade inget gjorts för att underhålla dessa. Huset var byggda av bräder och lockläckt samt rödmålade. Bostaden var inte det minsta isolerad utöver en tunn skiva på insidan så det blåste in längs golven. väggarna i de två rummen av tre var tapetserade i tidstypiskt mönster. Det tredje låg lite avsides och användes som "spiskammare". Det fanns ett kök med det var oanvändbart då dörren som gick direkt ut var sliten och otät och på vintern blåste snön in, golvet var belagt med ojämn tegel, vasken var av trä med en slang ut genom väggen där slakvatnet rann ut på gården precis bredvid dörren. I köket fanns en inmurar bakugn som var sprucken och inte inte gick att använd, där fanns också en inmurad tvättgryta som i nödfall kunde användas under den varma årstiden Taket var mycket snygt med mossatäckt halm som inte var helt tätt. Uthustaket var täck med träspån vilka ruttnade upp och det blev ett stort hål i det. Fönsterna var ruttna och med enkelt glas så det bildaes kondes som på vintern frös ill is och vi barn gjorde isblock som vi lekte med. Hur gick det då med matlagningen. Jo, i det första rummet efter köket fanns en gjutjärnsspis, och det var enda eldstaden som fungerade i hela huset. Här lagade mor all mat och när man tänker hur mycket det var vid slakt och jul begriper man inte hur hon klarade det.

Hur var det då med vattnet? På gårdplanen var en brunn som jag aldrig såg något vatten i utöver vid snösmältningen då vid ledde ner vattnet för att bli av med det. Nej, det blev att bära hem vatten och till djuren hämtades det från en liten bäck som rann ca 50 meter från stallet. Men det var inte till att använda i hushållet så det fick hämtas från brunnen vid Roteborg och det var ca 300 meter att bära allt vatten och det var mest mor som fick gå med två 12 litershinkar. Man tycker nu att hur kunde man bo så dålig? Jo, man var inte van vid annat och torpen runtomkring hade samma standard därför var det inget annat att jämföra med.

Sommaren när jag skulle upp i tredje klass tillbringade jag hos min storasyster utaför Viken och när jag kom hem var det full fart på renoveringen av huset och då blev det mycket modernare med vatten inne och lite tätare väggar samt fönster kopplade men två glas vilket var verkligt modernt då. Men fortfarande var dasset bak knuten på uthuset och badet var i saltkaret som var en träbalja med stålringar som höll ihop den.


FAMILJEN
Vår familj var vad man idag kallar en kärnfamilj. Den bestod av far Sture Larsson, mor Anna storasyter Ella storebror Lennart, mellanbror Sten, sedan jag och sist lilasyster Ingrid. Ålderspannet var rätt stort och Ella var 15 år äldre än jag själv sedan blev det ca 4 år mellan oss andra utom mellan Ingrid och mej där det bara skilde på 1,5 år.


JULEN PÅ TORPET  […)


TOALETTEN PÅ TORPET
Behov av ett avträde finns även på ett enklare ställe. På torpet var det ordnat på så sätt att lite i skymundan bredvid stallängan fanns ett litet fyrkantigt hus. Det var inredd så att rakt in och på halva djupet var en låda som gick från vägg till vägg hopspikad. Här fanns även ett hål som passade att sitta på och så var det bara att släppa sig rakt ner. Här bildades en kompost.
På baksidan fanns en lucka som öppnades när det var tid att tömma komposten. Det var lite praktisk då toaletten låg i samband med gödselstacken där kreaturens gödsel samlades innan det var dags att köra ut den på åkrarna

På somrarna var det lite idylliskt då dörren vätte mot öster och på morgnarna kund man sitta med öppen dörr och beundra soluppgången, men man fick inte vara så noga med hygienen då det bildades massor med flugor som flög upp med ett högt surr när man öppnade dörren, men man var inte van vid annat så det reflekterades inte över detta, här fanns inte heller vatten så att tvätta händerna efteråt var inte att tänka på. Alla torpen och gårdarna runt om hade det likadant så ingen tänkte på att det inte var så hygieniskt.


ODLINGAR PÅ TORPET  […]

 

HÖET. […)

 

TORPEN NÄRMAST INTILL.

Inom Häckeberga fanns många torp. Dessa var tjänstebostäder som samtidigt hade de lite mark att odla. På 40-50talen fanns det inte jobb för kvinnorna utan skötseln av torpet föll på kvinnorna och barnen som tidigt fick lära sig att hjälpa till där det behövdes.
I detta avsnitt skall jag försöka beskriva de som bodde närmast. Allra närmast låg skolan men den var ju inte något torp utan det närmast torpet låg ca 500 meter bort längs en ”markaväj” och heter Lövdalshus. De som bodde här först har jag inte mycket minne av då de flyttade strax efter vi kom dit.
Den familj som sedan flyttade dit var familjen Persson med fadern Anton, modern Agnes och barnen Rosie, Bertil, Ethel, Jan och Dan. Familjen utökades sedan även med Marianne, Kennet och Benny, alltså en familj med sju barn. Åldern var i tur som den beskrivs ovan, Jan gick alla år i samma klass som jag och Dan i min syster Ingrids klass. Anton var en mycket hetsig och högljud person som vi var lite rädda för medan Agnes var stillsam och moderlig.

Nästa torp låg ytterligare ca 500 meter bort längs samma ”markaväj” och hette Nyvångshus. Här bodde först en familj Nils Larsson vars frus namn har försvunnit ur minnet. Här fanns barnen Erik och Börje. Detta var en vildvuxen familj där inte många regler gällde. De bodde inte kvar så länge efter vi flyttat dit och efter dom kom Nils Nilsson med sin fru Thea och barnen Asta, Ingegerd och Nils. Nils var i min ålder och gick i samma klass som jag.

Ytterligare ca 500 meter in låg nästa torp som hette Fiskarehus. Här växlade de boende och jag kommer inte ihåg alla som bodde här. Jag kommer dock ihåg att de första åren bodde familjen Sandström här. Fadern i huset hette Ola. Resten av familjen har jag inte klart minne av. Därefter flyttade Johan Nilsson in och jobbade på gården, mest med skogsbrukMarkaväjen fortsatte ytterligare ca en kilometer men blev nästan ofarbar. Här kom vi fram till en gård så denna platsar inte i detta sammanhang (Denna gård hade sin rätta utfart på annat håll)

LEKSAKER […]

KNALLKORKAR OCH TOLLABYSSOR […]

SKOLORNA PÅ GODSET

På godset fanns från  början flera skolor utspridda på det stora området som godset var.
Häskobäcks skola: var en små och mellanskola som låg alldeles i gränsen mot Stenberget.
Här undervisade en skolfröken som hade hand om allt i denna skola. Den lades ner redan på 40-talet och barnen skjutsades då först med häst och vagn och sedan med taxi.

Häckeberga skola: som bestod av två byggnader, en för första och andra klass med en skolfröken som undervisade. I den andra fanns tredje till sjunde klass i samma klassrum men i vars sin sida så det gick att ha olika ämnen för tredje och fjärde och ett annat för femte, sjätte och sjunde klass. Här undervisade en lärare som även hade sin bostad i samma byggnad.
Här fanns också en städerska och någon gång kom en tillsynslärare som inte var lärare utan snarast en politiskt tillsatt observatör. Någon gång om året kom en skolinspektör för att kontrollera att vi lärde oss något. Här fanns ytterligare en stor byggnad som rymde toaletter och bränsleförråd vilket mest var bokved och torvbriketter då byggnaderna värmdes med stora kaminer. Här gick jag alla mina sju skolår.

Tegelbrukets skola: låg längst ut mot Kullaröds gård. Denna skola var av samma typ som Häckeberga skola och med samma slags tjänster. Storskolan var en pampig byggnad på tre våningar och låg som de andra fritt så den syntes på lång väg

Degeberga skola: Även denna skola var lik Häckeberga och Tegelbrukets skolor men låg idylliskt inbäddad med skog alldeles inpå.

Fortsättningsskola: När de sju åren var slut och man slutat skolan trodde man, men det fanns fortsättningskola för pojkarna och skolkök för flickorna. Där samlades ungdomarna från hela kommunen för att lära lite extra som inte rymdes i de sju åren utan skulle läras in på 40 dagar!
Då kom det från Genarps- Lyngby- Assartorp- Häckeberga och Göddelövs skolor tillsammans.
De andra skolorna på Häckeberga var då nerlagda, Där fanns inte många barn kvar på landsbygden längre. Från alla dessa skolors avgångsklasser blev det ca 25 pojkar.

Konfirmationsundervisning […]

Polisförhöret […]

HÄCKEBERGA GÅRD

Den beskrivning av Häckeberga jag kommer att göra härrör sig från min uppväxt på 40- och 50 talet. Det är också mina minnesbilder jag beskriver så det finns säkert saker som inte kommer med här men jag tycker de jag minns är ganska många och rätt bra täckande.

GODSET.
Häckebergs god är på ca 14000 tunnland mark. Det blir en yta med ca 1 mils radie, kanske lite mer.
Verksamheten består av flera grenar med skogsbruk, jordburk och kreatur som de stora delarna.
Detta var den tiden när det mesta sköttes med hästar och traktorerna tog över mer och mer.
Det var mycket folk som fick sitt arbete på en så stor gård och torpen var många men även andra arbetarbostäder fanns. I början av 40-talet fanns fortfarande anställningen med stat som lön, det vi kallar för statare, men många var torpare som hyrde sitt torp med tillhörande liten jordbit för egen odling. Både torpare och statare hade sitt boende sammankopplat med arbete på gården så det blev en sorts tjänstebostad, torparna fick vanlig kontantlön. Det fanns även en del arbetare som bodde i Genarp och hade lön som vanligt och bodde i eget boende.

HIERARKIN
Godset sköttes från ett godskontor där godsägaren och en kassör jobbade. De syntes inte så mycket till då de hade hela godset att se till
Under sig hade de sina befäl som på lantbrukssidan på Häckebega och Kullaröd betecknades som Rättare och på Bramstorp var det en Ladufogden som allmänt gick under betäckningen ”Lafoden”
Sedan var det många som jobbade med lantbruket under sommartiden medan de arbetade i skogen på vintertiden.

På skogssidan var det fler grader.
Under godsägare fanns en jägmästare som delades med Björnstorps gods och hade hand om skötsel och övergripande planering av skogsbruket.
Under honom fanns en överskogvaktare som gjorde finplaneringen av skogsbruket samt märka ut träd som skulle avverkas och instruera skogvaktarna som var nästa led.
Skogvaktarna var 2 st helårsanställda. De var de som hade att fördela jobben och mäta upp vad som avverkats då detta var ett ackordsarbete som kunde ge betydligt bättre inkomst än timlönsarbete.
När träden var avverkade och uppdelade i stock och ved samt uppmätta kom hästdragna vagnar från gården och körde eller släpade ut virket från skogen till upplagor eller längs vägarna där lastbilar kunde hämta sina laster för vidare befordran.
Under krigsåret på 40-talet när det inte fanns tillgång till bensin fanns vid Genarp en kolningsanläggning där klent virke omvandlades till träkol.  Dit kördes det med hästfordonen.  Det var som regel s.k. Bolstervagnar som användes.

Kreatursskötsel fanns på ovannämnda tre gårdar med ca 250 mjölkkor totalt.
Dessa hade en s.k. kobestyr som gjorde planering för alla gårdarna och som skötte provtagning av bl.a. fetthalt på mjölken och i samråd med ryktaren planerade utfodringen.
Detta sköttes av en mjölkryktare som såg till att stallet var i ordning och att utgödsling och utfodring fungerade. Han var underställd rättare på gården men jobbade självständigt vilket kunde leda till konflikter om vem som bestämde på dessa domäner.
Det fanns även mjölkerskor som mjölkade korna för hand. Men nya tider kom till stallarna och mjölkmaskiner övertog mjölkerskornas jobb och utfordringsautomater underlättade ryktarens jobb.
Gården hade ytterligare stallar, nämligen för arbetshästar och tävlingshästar inom galoppsporten.
Galoppörerna var mest som avel och unghästar samt tävlingshästar som behövde vila. Någon träning fanns inte på gården utan godset hade stall på Jägersro där de aktiva hästarna fanns. Tävlingshästarna sköttes av en stalldräng som såg till att sköta om dom med foder och lite motion och att det alltid var rent om snyggt såväl i boxar som i stallet i övrigt..
Sedan fanns det spiltor för arbetshästar som var 6 par alltså 12 hästar. Dessa sköttes av en hästskötare som började tidigt på morgonen så när de andra arbetarna kom var hästarna omskötta och fått foder så de kunde börja arbeta med detsamma. Skötaren såg även till att spilltorna var gödslade och strödda så dom var klara när hästarna kom tillbaka efter arbetsdagens slut.

GÅRDEN
Om man skall beskriva Häckeberga gårdsområde och hålla sig till själva området med gårdsbyggnader är det lättast att följa hur man cyklade in på gårdsområdet från det håll vi kom från. När vi kört av den allmänna vägen och genom öppningen i stengärdesgården hade vi till höger ett hus som i ena hälften inrymde gårdskontoret och andra halvan bostad åt rättaren. Sedan passerade man vandringen och logen till vänster. Som kuriosa kan nämnas att intill vandringen fanns en häck som gick i en cirkel och där i skuggan låg sommartid 5 liters drickaflaskor som de som jobbade på godset hade fri tillgång till under arbetstid, de byttes av bryggaren från Genarp som kom en gång i veckan och såg till att  det alltid fanns dricka att tillgå.. Nåväl om man sedan vände av och gick in genom logen kom man in på en kringbyggd gårdsutrymme med en stor gödselstack mitt i. Logen tog hela den ena sidan med den vänstra sidan upptogs av häststallarna och den högra av kostallarna och rakt fram låg några enklare trästallar som kallades sommarstallar.

Tillbaks ut på s.k. framsidan låg det på logens ena sida ett skjul som var öppet utåt och användes till att förvara olika redskap i, det var här gårdens arbetare samlades på morgnarna för att få dagen sysslor fördelade. På häststallet fanns en klocka som rättaren ringde i när det var tid för arbete innan han kom och fördelade dessa till arbetarna.
Vi fortsätter en bit till och ser till höger, där finns att vagnsskjul där en del vagnar fanns uppställda då de inte användes. Det blev senare traktorgarage.
Vi fortsätter en bit till och passerar Höje å som flyter från sjön och ut till Lomma.

Vi kommer nu fram till arbetarbostäderna som ligger tätt här på höger sida. Vi vänder av till vänster och kommer strax förbi svinstallarna som ligger till höger om vägen med många svin som sköttes av en svinskötare och längre fram till vänster ligger kvarnen som tidigare drevs med vattenkraft men så länge jag minns drivits med elström. I samma länga finns en s.k. huggebod där många träarbeten till såväl jordbruksredskap som till de många husen tillverkades. Där jobbade en huggedräng som även skötte kvarnen Att det fanns en kvarn var för att de många hästarna, korna och svinen behövde skråning och kross från spannmål som odlades på  gårdens marker.

Tittar man nu framåt ser man den stora sågverksbyggnaden som inrymmer såväl cirkelsågar för uppsågning av bräder och annat klenare virke, som ramsågar som klarar de största stockarna som blir till plank m.m. Dessa plank användes bl.a. till broar då det finns gott om vattendrag inom ett så stort gods med  många skogsvägar.
Lite bakom dessa byggnader ligger ett mindre sågverk med mekanisk klyvapparat där det sågas och klyves ved för eldning och även klotsar som går till somliga gengasaggregat och således går att köra bilar på.

JÄGARNA
Godset var stort och med mycket skog. Vilda djur fanns det många av. De mest attraktiva för jakt var Älg som inte var vanliga och dov- och kronhjort som var mycket vanliga. Mycket vanliga men ändå attraktiva var även rådjur för att inte tala om småvilt som fasan, hare och kanin.
För att vårda djurbeståndet men även för avskjutning fanns det två heltidsanställda jägare och ibland även en elev. Dessa båda jägare räknades också som befäl.
Jägare på den norra delen hade i stort sett bara jakten att syssla med medan den på de södra delarna även sysslade med hunddresyr och avel av iller.

SÅGVERKET VID GENARP.
Godset hade även ett sågverk som låg vid Genarp. De hade sågar för finare virke men det som man mest lade märke till var den stora ladan invid vägen. Här tillverkades tunnor som var avsedda för kondensmjölk. Här åtgick mycket het ånga och den framställdes med en s.k. lokomobil som eldades med avfall från sågen. Här jobbade endast folk som var bofasta i byn.

MINA ARBETEN […]

TRAKTERNA RUNTOMKRING.

Jag var redan som mycket ung intresserad av naturen och omgivningarna runtomkring. Det blev mest att gå eller cykla. Om man gick norrut från Vettekilan kom man först till en betesäng och sedan till en furuskog. Fortsatte man sedan längre in i skogen kom man ganska snart till ett helt rivet torp som hette Gröneberg och även här fanns en betesäng som vi brukade och hade våra mjölkkor lite då och då efterhand som gräset växte till sig. Sedan kunde man gå lite olika vägar, en mot Lien som jag skall berätta om senare, och en mot Dörröd och den tänker jag skriva om nu: Här hade skogen växlat till gran som var mycket tätare och det var bäst att hålla sig på vägen. När man gått en stund öppnade sig terängen på båda sidorna och blev mest lövträd. På vänster sida var det höjd som kallades Ekebacken då det var mest ekträd som växte här. Det var också platsen för hjortarnas brunst och deras bröl hördes ända hem till Vetekillan.

Efter en stund var det till att gå genom granskogen till höger och då kom man fran till ett stengärde, detta avgränsade Häckeberga från Dörröd, och jag tänker nu berätta lite om de som bodde i just Dörröd. Där man kom fram var det glest mellan husen och här var man självägande till sina gårdar. Trots att det var en god bit att gå genom skogen var far god vän med flera av dessa småbrukare. Den första gården var i mycket dåligt skick och under andra världskriget mobiliserade Danskarna på vår sidan sundet och dom hade huset till övningsobjekt och hade skrivit Amalienborg längst ena sidan. Här var tydliga tecken på att det kastats handgranater mot huset. Det revs sedan men äppelträden stod kvar och vi tog ryggsäckar på oss och gick dit och plockade.

Nästa hus var en flott sommarstuga som ägdes av en ingenjör från Lomma. En mycket trevlig person, han ville ha får som betade av gräset och vi hade våra får där åtminstone en sommar. Han kallade stugan för Romlehus. Strax bakom låg en gård som inte var bebodd hela året utan brukades som sommarhus, här fanns den finaste jordkällaren jag sett med lavade stenar som murar och ett stort flat stenblock över ingången.

Håller man då mot höger kommer man fram till nästa lilla gård. Där bor de gamla Dybergs som förutom gården även lagade skor och vi anlita de honom till våra skor som brukade behöva lagas. Där fanns även en betesäng till denna gård och där växte även klen skog. Far jobbade ju en tid med kolning av skog vid Genarp och Dyberg och far kom överrens aom att även kola lite av skogen på ängen. Dyberg hade skaffat en stort betongrör som grävdes ner till hälften och även en ränna ner till botten av röret för tilluft. Här skulle passas hela dygnet så storebror Lennart hjälpte till med detta. Och kol blev det som Dybergs son använde till sin bil som hade gengasaggregat.

Lite längre bort bodde Mobergs och det var även det ett lite lantbruk, men mobeg var även skärddare och vi anlitade även honom vid behov. Följde man vägen som här var farbar med bil kom man fram till en större gård som hette Bilarp och var lite annolunda då där fanns elström, denna alstrades av en generator som drev av vinden och satt på taket till ladan . Och lite längre fram låg ytterligare en liten gård som jag aldrig hörde något namn på men  jag vet att Han som bodde här hette Alfred Karlsson och fick därför kallas för Karl Alfrd, dock inte när han hörde det för han var stort och stark. Det sades att han blev sur på frugan och då lade han henne över knät som ett litet barn och agade henne i baken med följd att hon lämnade honom och flyttade till Malmö.

DÖRRÖD
Jag skall här försöka beskriva den del av Dörröd man kom fram till när man gick genom skogana som beskrivs ovan. När man kom fram till Dybergs som låg i skogskanten en bit in på Dörröds områdde och lite högre än omgivningen hade man fin utsikt på området framför en, här skiftade marken med betesmark till vänster som även var bevuxen med klen  och gles skog vilken användes vid framställning av träkol.
Rakt fram och till höger var ett landskap som bestod av små åkertegar och mellan dessa gick små vägar som väl precis gick att köra bil på men det fanns nästan inga bilar så det blev hästekipage som trafikerade dessa. På båda sidor om vägarna växte träd och vissa renar mellan åkrarna var också träbevuxna, en syn som gick in i hjärtat då den andades idyll. Dörrödområdet är mycket större än så här men det var hit vi gick när man gjorde sina turer på detta hållet.

BJÖRNSTORP
Går man i en annan riktning kommer man så småningom till björnstorps gods. Det är också ett stort gods som gränsar till Häckeberga längs Allmänningen. Här växer även mycket skog men här ligger även några hus såsom Kullatorpet och Jins Täckares hus. Jins var halmtäckare och utförde sina jobb på stort område och det blev fina halmtak av hans arbete. Kullatorpet ägdes av Friluftsfrämjandet och här var folk bara sporadiskt. Vi kom som regel inte så långt in på Björnstorp då det blev långt att gå, det blev mer när man skaffat bil. Här fanns några hus ytterligare men dessa kommer jag inte ihåg så bra.
Blev man kvar på Häckebergasidan kom man fram till högsta punkten inom Häckeberga som heter Järnhatten och är enda stället jag mins där det finns berg i dagen på området. Det bildades också spännande grottor av stora stenar här. Och en bit längre fram fanns ett staket som inhägnade ett ganska stort område. Här fanns några sommarstugor och det var inte vanligt på den tiden.

TOPELADUGÅRD
På den tredje sidan om Häckeberga låg godset topeladugård. Det var för långt för strövtågen så detta gods lärde jag inte känna förrän jag fick cykel då turerna utvidgades mycket. Häckeberga var ju så stort att det fanns flera sidor och mot Skurup gränsade det till Skönabäck och även på detta håll var det långt och fick vänta tills cykeln kom in i mitt liv när jag var ca 10 år. 

GENARP
Genarp var centralorten och på den tiden en egen kommun . Denna kommun styrdes av en person som titulerades Kommunkamrer och var driftig, han cyklade kring i byn och bland annat frågade många om dom inte skulle byga ett nytt hus och fick många med sig så det blev en hel del nybyggen under dessa år.

EN BY I OMVANDLING
När man kommer till Genarp från Häckeberga och in i byn fanns det ett hus med en skylt Conditori, jag kan inte minnas att det var öppet. Lite längre in i byn låg en manufakturaffär som nu varit nedlagd sedan länge, och yttrligare lite längre fram låg Håkanssons bageri med butik huset finns fortfarande kvar. och mitt emot låg Serners stora lanthandel som som hade både livsmedel foder bränsle gödning och köpte in spanmål och hade även egen kvarn. Allt detta är borta och på tomten finns idag flera villor. Bredvid låg mejeriet och tvättinrättningen. I mejerilokalerna finns sedan länge Erikshjälpen. Och längre upp på denna gata låg Folkets Park som är riven och här finns i stället ett Medborgarhus.

Fortsätt på vägen in i byn fans ett stort stationsområde där bland annat Häckeberga körde fram stock med hästfordon som sedan lastades på järnvägen. Och längre fram på samma väg låg då stationshuset som även inrymde posten med en riktig översittare som postmästare. Järnvägen lades ner på 40-talet men jag har lite minne av den då vi åkte till Malmö några gånger när den fanns kvar. På andra sidan gata fanns några butiker med ett café som var igång fram til 1980-talet, där låg en s.k. pappersaffär som äv en sålde lite textilier, en cykelaffär med verkstad i källaren, kommer ej ihåg när den lades ner men huset finns kvar och är idag bostad: På denna sida fanns också Ullholms lanthandel som drevs av far och son så länge de orkade sedan blev det en handel med konsthantver i de stora lokalerna. Och även en bilverkstad med bensinförsäljning. Bredvid verkstade låg en kiosk som även hade telefonstation i huset lite längre in på tomten.  Ytterligare längre fram låg konsumaffäre och Jernaffären som även hade snickeri, dessa är nedlagda sedan länge.

Vi passerade ett t-kors  och kör vi tillbaka och fortsätter på denna väg låg hotellet på vänster sida och huset ligger kvar ännu och är nu bostäder. På höger sida låg Eser Lundbegs manufakturaffär som, nu är bostad. Och så kom man till den stora Lantmannaffären som drevs av Yngve och Klara Håkansson, nu bostad och på en stor plan bakom fanns centralföreningen med spannmålshandel och bränsle. Denna anläggning är sedan länge borta och på tomten finns Sjögrens ICA-butik. Bakom Lantmannaaffären låg en charkuteriaffär och en cykel- verkstad. Konsumaffären ligger nu på stationsområdet. Där finns än idag en handelsträdgård som mest handlar med blommor.  Oh på en liten tvärgata hade Agda Lundberg en liten köttaffär där man även kunde få rökt sitt fläsk efter slakt."

 

 

 

 

Lundaland i Tiden

 

EUlogoLeaderlogo