Genarps Kulturportal

 

De sk pamparna

Det har inte precis vimlat av politiska pampar i Genarps historia. För kommunalnämnd och senare kommunstyrelse har under de 85 åren från 1888 till sammanläggningen med Lund 1974 bara sex personer suttit som ordförande:

Sven Johnsson, Axel Andersson. Nydolf Hansson, Vilhelm Welin, Bertil Andersson ochThure-Gabriel Gyllenkrok. Nydolf Hansson satt bara ett år, 1935, och Bertil Andersson fyra år, 1956-1960 - sedan flyttade han från Kongsmarken och storkommunen.

Sven Johnsson (1851-1937) innehar längdrekordet; från 1888 till 1926 höll han ett hårt grepp om Genarp och genarpsborna. Han blev som framgått också Genarps förste bankkamrer. Man och man emellan kallades han "Kungen av Genarp", och han höll - inte minst i sin egenskap av bankkamrer - också en kunglig distans till sina medmänniskor. Johnsson efterträddes av sin efterträdare i banken, förre stinsen Axel Andersson (1888-1976), som innehade ordförandeposten 1926-1934. Efter Nydolf Hanssons årslånga sejour kom 1936 Vilhelm Welin (1890-1969), som behöll posten i jämnt 20 år. Och efter Bertil Andersson övertog Thure-Gabriel Gyllenkrok, född 1922, klubban, och det var också han, som fick slå det sista klubbslaget i Genarps kommun. Sedan blev det Lund. (Undras förresten var klubban tog vägen - den som ersatte baron Gyllenkroks penna? Det var en ovanligt trevlig klubba; jag hade själv gjort den).

Trots skolning hos Sven Johnsson blev Axel Andersson aldrig mer än kronprins; kungatiteln skulle senare övertagas av kommunens främste tjänsteman, kommunalkamrer Sven G Larsson. Vilhelm Welin utropades veterligen aldrig till kung; skulle han hatt någon titel, sa borde den också ha varit president.

pamp 01Vilhelm Welin är tvivelsutan - med all respekt för övriga storheter – den intressantaste mannen som suttit i Genarps ledning. Hit kom ham 1913 för att tillträda sin första läraretjänst, och han kom inte långväga från: han hade låtit sig födas i grannsocknen Esarp den 17 mars 1890. I 42 år verkade han som lärare, men det torde under den första tiden bara ha Viii-it ett fåtal, som anat en politisk ledargestalt i den unge, smärte läraren. Egentligen var Welin inte heller intresserad av politik som sådan, men han var djupt engagerad i människors väl och ve. Förmodligen är det också den inställningen, som är den enda riktigt bärande grunden för politisk verksamhet.

Denna inställning hos den övertygade socialdemokraten Welin gjorde honom också så till vida märklig, att han efter den enda socialdemokratiska valsegern i Genarps historia 1934 fick behålla sin ordförandeplats, trots att den borgerliga majoriteten i kommunen befästes i val efter val. Enligt en samstämmig uppfattning var han helt enkelt den bäste för uppgiften.

I 42 år var han dessutom läraren, som gång efter annan fick se sina gamla elever taga plats i kommunens ledning, och han blev på det sättet inte bara nära bekant utan också nära vän med en stor mängd genarpsbor ur två generationer. Denna bekant- och vänskap blev inte mindre av det faktum, att han vid sidan av lärartjänsten och de politiska uppdragen också hann verka som en personlig allt i allo för en mängd genarpsbor - oavsett deras partipolitiska tillhörighet. Vilhelm Welin var den borne demokraten inte bara långt ut i fingerspetsarna utan längst ut i pekpinnen också. Utbildning och kunskap satte han i högsätet, och i det sätet ville han bereda plats inte bara för så många som möjligt utan för alla.

När Vilhelm Welin 1955 lämnade sin lärartjänst som pensionär avtackades han av sin senare efterträdare, friherre Thure-Gabriel Gyllenkrok, på kommunens vägnar. Som dagstidningsjournalist förde slumpen den gången skrivaren av dessa rader till Welins sista lektion och den efterföljande lilla högtidligheten i Genarps Hotell. Referatet från avgången föranledde Welin att skriva ett litet tackbrev till den för honom då obekante journalisten. Två meningar i brevet säger mycket om tiden, utvecklingen och - Welin själv:

"Tiderna förändras i sanning. Vem kunde en gång ana, att den unge ädlingen skulle stå och tala vackra och varma ord till den gamle socialisten".

Vackert och varmt talar också en dagens röst:

- Skriv också att svärfar Vilhelm aldrig skulle blivit den han var utan tant Magnhild!

 Äldre genarpsbor bör kunna identifiera den rösten.

Det var inte bara friherre Gyllenkrok, som hade vackra och varma ord att säga till lärare Welin vid dennes avgång. Också under sin verksamma tid blev han som framgått föremål för stor uppskattning. När Genarps Försköningsförening - det fanns en sådan på 1930-talet - firade sin midsommarfest 1936, besjöngs en del genarpsbor som Fredrik Wide, Nils Nilsson, Nydolf Hansson och Hilda Greko. En vers - på melodin "Vi gå över daggstänkta berg" - lät så här:

Och medan vi sjunga på vår trall, fallera,
vi glömma ej Welin i något fall, fallera,
han ligger i för fyra
och kan allting ombestyra,
så han är verkligt lämplig för sitt kall, fallera.

pamp 02Men det fanns en och annan, som inte gillade Welin lika högt. Själv hade han rankat sina motståndare i ordningen: stinsen, Hitler och prästen. Prästen var kyrkoherde Karl Gustaf Hauffman, som också var skolstyrelsens ordförande. Förmodligen hade han socialisten Welin på första plats på sin svarta lista – trots att Welin 1914 tillhörde stiftarna av Frisinnade landsföreningens lokalavdelning i Genarp! (Nå, avdelningen dog, innan första världskriget var slut). Något positivt samarbete mellan skolstyrelsens ordförande och läraren var alltså otänkbart.

Det var Welin, som först skred till handling. Han uppsökte Hauffman och förklarade, att han insåg alla framtida svårigheter på grund av deras personliga motsättningar. Under sådana förhållanden var det kanske bäst att först som sist... - ja, kyrkoherden ville kanske ha vänligheten att skriva ut ett betyg?

Det föll en tung sten från Hauffmans bröst och för att vara riktigt säker på, att Welin snabbt skulle hitta en annan tjänst, så formulerade kyrkoherden ett översvallande betyg. Welin tillkallades och ombads genomläsa superlativen. Och Welin läste och nickade under Hauffmans stigande glädje. När Welin läst färdigt tittade han på Hauffman och sa:                                            

- Jag ber att få tacka. Med alla dessa lovord för min person och kapacitet, så lär det nog bli mycket svårt för kyrkoherden att någonsin bli av med mig. God middag!

Och med betyget i fickan cyklade Welin glatt nynnande hem.

Bildtext: 1913 kom den 23-årige folkskolläraren Georg Vilhelm Welin till Genarp. I över 40 år skulle sedan den socialdemokratiske läraren sätta sin prägel på det borgerliga Genarp.

Bildtext: Det myndiga skolrådet i Genarp vid sekelskiftet. Några ledamöter har kunnat identifieras: sittande fr v femte och sjätte är Boel Jönsson och Magnus Jönsson. Tredje stående fr v är Per Jönsson, som till höger har Jöns Jönsson (Gräntinge). Sjunde man är kyrkoherde Strömer och efter honomi kommer en Ekelund med frågetecken. Men resten är helt obekanta - eller hur

Texten är hämtad från ”En bok om Genarp”, skriven av Åke Sundström och utgiven av Genarps Kulturförening.

 

Lundaland i Tiden

 

EUlogoLeaderlogo